Ing-Maries devis om att ”Det är inte svårt, det är bara jobbigt” är en ledstjärna i Hannas arbete för att hitta innovativa lösningar för att stärka arbetet med barn och ungas psykiska hälsa. Hannar tror på samverkan och att vi tillsammans kan skapa förutsättningar för att göra det bästa för barn och unga. Detta ser hon som en självklarhet att utveckla och hon räds inte för det svåra i att få olika delar av samhället att ta sitt ansvar. Hon har i flera år arbetat i olika roller som utvecklare inom kommunal verksamhet och i samverkan mellan kommun och region. Hon arbetade tidigare i Heby kommun och verkar idag i Enköpings kommun.
Joakims resa inom psykologin började som en nyfikenhet på det mänskliga sinnet. Han ville förstå varför vi känner och tänker som vi gör. Nyfikenheten ledde honom till att utbilda sig till psykolog. Han upptäckte ett stort gap mellan den forskning som fanns och hur den nådde ut till människor. Psykologisk kunskap var ofta komplex och svårtillgänglig, gömd bakom vetenskapliga termer och komplicerade diagram. Joakim bestämde sig för att skapa något mer visuellt och engagerande, något som verkligen fångade människors intresse. Resultatet blev Insightgap, en visuell förklaringsmodell som gör det enkelt att förstå komplexa psykologiska begrepp. Genom att använda tydliga visualiseringar och enkla förklaringar blir det möjligt för alla att lära sig om psykisk hälsa. Genom att förenkla komplexa ämnen och skapa engagerande utbildningar vill han bidra till en värld där psykisk hälsa tas på allvar. Tillsammans kan vi skapa en framtid där alla har möjlighet att förstå sig själva bättre och leva mer meningsfulla liv.
Malin arbetar just nu som utvecklingsledare och tf chef för skolkuratorer i Täby Kommun. Innan dess har hon arbetat 25 år med barn och unga inom bland annat socialtjänsten och skola. Malin försöker alltid att utgå ifrån principen "Det fungerade för en, går det då att erbjuda flera?" för att hitta lösningar och modeller som är skalbara. Hon utmanas av att få till sig att något inte går eller inte fungerar, det är då hon tycker att det är roligast att jobba.
Malin har bland annat varit delaktig i att ta fram en digital tjänst för elevers kontakt med skolkurator och skolsköterska, skapat en dag för unga där de får svar på sina funderingar och frågor kopplade till psykisk hälsa och genomfört insatser där alla elever på mellanstadiet i en kommun fick egna böcker och fick arbeta med trygghet på nätet. I hennes nuvarande arbete är ett av många uppdrag att minska kränkande behandling i skolan genom att förbättra kommunens samverkan och organisation.
Sommaren 2021 sommarpratade Mathilda i P1 om sina egna erfarenheter av grooming och sexuellt utnyttjande mot ersättning. Hon är idag utbildad socialpedagog och arbetar som projektmedarbetare på stiftelsen ChildX som jobbar för att stoppa sexuellt utnyttjande mot ersättning. Mathilda är också medgrundare till föreningen Ätstörningsuppropet som driver opinionsarbete för att förbättra ätstörningsvården genom att bland annat lyfta vittnesmål inifrån ätstörningsvården från drabbade, anhöriga och personal. Föreningen verkar både lokalt och nationellt. Ätstörningsuppropet kämpade bland annat för att åldersgränsen på ätstörningsenheten i Västerås skulle slopas, vilket skedde 2023. Mathilda lyfter särskilt frågor som kopplingen mellan sexuellt våld/övergrepp och ätstörningar. Hon driver på för att vården ska upptäcka utsatthet i tid och bli mer medvetna om hur vanligt det är att trauma och utsatthet hänger ihop.
Pernilla har ägnat sitt yrkesliv åt att arbeta med suicidprevention och efterlevandestöd på olika sätt. Det började som sjuksköterska, därefter som vårdutvecklare, forskare och utbildare. I hennes arbete på en psykiatrisk akutmottagning mötte hon personer som mist en familjemedlem eller vän genom suicid. Pernilla berättar "Jag slogs av att när det värsta händer så saknas ofta samhällets stöd, att efterlevande i chock lämnas att själva söka hjälp, att hjälpen som erbjuds beror på var i landet man bor, och vem man har tur eller otur att träffa." Hennes avhandling kom att fokusera på föräldrar som mist en son eller dotter genom suicid. De många och långa samtalen med föräldrarna från hela Sverige förändrade henne i grunden. Berättelserna rymde lidande men också hopp och möjligheter.
Pernilla fortsätter: "Vikten av att lämna plats för personens berättelse för att försöka förstå och hjälpa är något jag har tagit med mig i mitt arbete som lektor. Under de senaste 10 åren har jag haft förmånen att arbeta med suicidprevention och efterlevandestöd tillsammans med personer med egen erfarenhet – suicidnära personer, anhöriga, efterlevande och yrkesverksamma från olika professioner." Pernilla har varit med om att ta fram och implementera kunskap som kan vara direkt livsavgörande. Nu fortsätter hon arbetet med att få till ett proaktivt, likvärdigt och behovsanpassat efterlevandestöd i samband med traumatiska dödsfall såsom suicid, våldsbrott och olyckor.